Ingemar Thiblin: "Det är inte endast rättsläkare som gör rättsmedicinska bedömningar" -  BG Institute

Sök utbildningar

Ingemar Thiblin: ”Det är inte endast rättsläkare som gör rättsmedicinska bedömningar”

23 april 2018

Vi klargör skillnaden mellan klinisk och rättsmedicinsk diagnostik tillsammans med Ingemar Thiblin. Ingemar är professor i rättsmedicin vid Uppsala universitet och överläkare vid Rättsmedicinalverkets enhet för rättsmedicin i Uppsala. Dessutom har han tidigare varit medicinsk chef vid Rättsmedicinalverkets Rättsmedicinska enhet i Uppsala. Han undervisar i rättsmedicin, vetenskapsteori och vetenskapsmetodologi med inriktning på mötet mellan medicinsk och juridisk kontext.

Ingemar Thiblin är aktuell med kursen Rättsmedicin – medicinska bedömningar i juridisk kontext. Ingemar har tidigare varit medicinsk chef vid Rättsmedicinalverkets Rättsmedicinska enhet i Uppsala. Vi bestämde oss för att fördjupa oss i rättsmedicin. 2014 gav han ut boken Rättsmedicin i teori och praktik : en guide för läkare och jurister tillsammans
med Jean-Francois Michard. Under 2018 är han aktuell med kursen Rättsmedicin – medicinska bedömningar i juridisk kontext.

Rättsmedicin är ett ämne läkare har i sin utbildning, men ämnet är i sig minst lika viktigt för jurister inom straffrätt. Hur kommer det sig att denna kurs är så pass viktig i en juridisk kontext?

– Jag tror att en grundläggande allmänbildning om skador som ofta förekommer i rättsmedicinska bedömningar som till exempel skador efter skarpt våld, strypning eller slag och sparkar underlättar tolkningen av rättsintyg. Det handlar inte bara om att förstå vad som ligger bakom termer som ”trubbigt våld av ospecifik karaktär” eller ”tangentiell verkan av halvvasst föremål”, utan – kanske i än högre utsträckning – också om att vara vaksam på att läkaren inte slarvar med grundläggande principer som partneutralitet och vetenskapligt förhållningssätt.

Vilka problem skapar den okunskap om ämnet som finns i juristbranschen?

– Framför allt att mottagaren av läkarens bedömning inte kan värdera om slutsatserna är rimliga och vilar på nöjaktigt vetenskapligt underlag. Man ska hålla i minnet att det inte endast är rättsläkare som gör rättsmedicinska bedömningar, utan även kliniskt verksamma läkare som ibland kan ha svårt att skilja på rollen som den som värnar om patienten i vårdkontext och rollen som partsneutral expert som krävs på den juridiska arenan. Detta kan leda till partiska bedömningar när patienten är det förmodade brottsoffret. Hur använder man rättsmedicinska utlåtanden i rättsprocessen? När man läser domar kan man se att rättsmedicinska utlåtanden ofta väger tungt i rättens samlade bedömning. Jag föreställer mig att den rättsmedicinska bedömningen ibland mest har karaktären av bekräftelse av det som framkommit av annan bevisning, till exempel en bevittnad misshandel och att man då kanske är mer intresserad av vilka konsekvenser misshandeln har fått än att avgöra att den har skett. I andra fall, där det saknas vittnen, kan det säkert vara så att den rättsmedicinska bedömningen även är avgörande för att fastslå att brott har ägt rum och kanske till och med för att kunna knyta en viss person till det förmodade brottet.

I kursen kommer du att behandla två fall som rör misstänkt spädbarnsmisshandel. Fallen är likartade men domsluten blev helt olika; mångårigt fängelsestraff i ett fall och friad på samtliga åtalspunkter i det andra. Vilka lärdomar kan man dra av dessa två fall? Är detta något som redan ur rättsmedicinsk diagnostik kunde ha förhindrats eller beror det på att kliniskt verksamma läkare som levererar rättsmedicinska bedömningar har svårt att förklara skillnaden mellan klinisk diagnostik och rättsmedicinsk diagnostik?

– Jag tar upp dessa fall därför att det utgör exempel på det jag kallar ”expertdomar”. När man läser domarna ser man i stort sett att hela bevisningen bygger på läkarens bedömning avseende vissa undersökningsfynds uppkomstsätt och tidpunkten för fyndens uppkomst. Denna typ av fall ställer en rad grundläggande rättsmedicinska principer på sin spets. En sådan princip är att härledning av ett händelseförlopp utifrån undersökningsfynd kräver att det finns starkt vetenskapligt stöd för att fynden i fråga i praktiken endast kan förklaras av en brottslig gärning. När det blir fällande dom har alltså en läkare gjort denna bedömning. Samtidigt är det inte ovanligt att det har gjorts andra bedömningar av andra experter med relevant kompetens, det vill säga bedömningar som mynnar ut i att det kan finnas alternativa förklaringar till fynden. I detta läge är det intressant att reflektera över på vilken grundval rätten ger ett visst experttolkningsföreträde. Detta är något som jag diskuterar rätt så ingående på kursen. Det är mycket lärorikt och intressant att höra yrkesverksamma juristers åsikter om detta.

Finns det någon fråga som dykt upp under kursens gång som förvånat dig?

– Kursdeltagare har påpekat att formuleringar av typen ”frånvaro av fynd utesluter inte att den angivna händelsen kan ha ägt rum” tolkas av rätten som att läkaren bedömer att händelsen har ägt rum. Formuleringen används ibland för att markera att den rättsmedicinska utredningen varken kan bekräfta eller avfärda en uppgiven händelse, i fall där läkaren tänker sig att detta inte är uppenbart och kanske kontraintuitivt för en lekman. Tydligen finns ett kommunikativt problem som vi nog bör ta upp till allmän diskussion inom rättsläkarkåren.

Vad är det viktigaste som du vill att advokater och jurister får med sig genom att gå denna kurs?

– Att de får en allmänbildning i ämnet, vilket kan göra det lättare att upptäcka om något inte stämmer. Om man misstänker att slutsatsen ej är väl underbyggd är det viktigt att kunna våga ställa frågor. Oftast är man försiktig med att ställa frågor – framförallt rätt frågor. Tanken med denna kurs är att ge bättre förståelse i ämnet, vilket leder till att man i sitt yrke får ett bättre svar med rätt ställda frågor.

Till kursen kommer deltagarna att få din bok: ’Rättsmedicin i teori och praktik: en guide för läkare och jurister’. Varför var det viktigt att skriva denna bok?

– Det är framförallt rent historiskt vad som har hänt inom detta område efter att man började med DNA-analyser. Tittar vi exempelvis internationellt fanns det en hel del kriminaltekniska expertanalyser gällande röstigenkänning och fingeravtryck. Vad vi kan se från förr är att många i efterhand blivit felaktigt dömda med hjälp av DNA-analyser. Tittar vi nationellt går det knappt att undvika fallet om Thomas Quick där psykoterapeuter och läkare med flera blir inblandade. Här låg det också en stark tilltro till bortträngda minnen. På senare tid har rättsområdet även sett skakvåldsdomar som lett till resning.


I vår kundtidning Kompetens kan ni ta del av tips som Ingemar Thiblin ger gällande förberedelserna inför en rättsmedicinsk bedömning. Länk till vår digitala tidning finner ni här