Svea hovrätt frikänner nu David Persson Rothman, som var med och grundade Allra, från misstanke om grov oredlighet mot borgenärer efter att han 2020 gav bort drygt åtta miljoner kronor till sin dåvarande sambo. Även sambon, som åtalats för medhjälp, frias.
Gåvan lämnades i juni 2020 i samband med att Persson Rothman sålt sin villa. Åklagarens talan byggde på att han vid tidpunkten antingen redan var på obestånd eller att det förelåg en ”påtaglig fara för obestånd”, bland annat med hänvisning till Pensionsmyndighetens skadeståndskrav kopplat till Allra-målet.
Tingsrätten slog fast att obeståndsrekvisitet ska förstås på samma sätt som i insolvensrätten – en inte tillfällig oförmåga att betala sina skulder. Domstolen ansåg varken obestånd eller påtaglig fara för obestånd styrkt.
💡Vill du fördjupa dina kunskaper? Läs mer om följande kurser:
Avancerad kurs om ekobrott 🔗
Bevisning i brottmål 🔗
Straffrättslig nyhetsdag 🔗
Hovrättens prövning: risk — men inte påtaglig risk
Hovrätten konstaterar, i linje med NJA 2013 s. 822, att obeståndsbedömningen är en prognos utifrån kända fakta vid tidpunkten för den aktuella åtgärden. Bedömningen får inte ske med facit i hand, det vill säga med vetskap om att hovrätten senare fällde honom i Allra-målet eller konkursen som följde.
Pensionsmyndighetens skadeståndsanspråk var visserligen känt, men utgången var osäker. Att hovrätten några år senare skulle komma till en annan slutsats än tingsrätten i Allra-målet gick enligt domstolen inte att förutse sommaren 2020.
Hovrätten lyfter dessutom att rekvisitet ”påtaglig fara för obestånd” är svårtolkat och även i doktrin betraktats som problematiskt — i praktiken närmast ett försök att straffsanktionera åtgärder inför ett eventuellt obestånd. Här gällde, enligt hovrätten, att beviskravet för åklagaren måste vara högt.
Friades
Även om det fanns en viss risk för framtida skadeståndsskyldighet ansåg hovrätten att risken inte nådde upp till påtaglig fara för obestånd. Därmed frias både Persson Rothman och sambon.
Hovrättens avgörande understryker svårigheterna med att beakta tvistiga, ännu inte fastställda fordringar i straffrättens obeståndsbedömningar – och markerar behovet av försiktighet när latent framtida skuldbörda ska vägas in i borgenärsbrotten.
