Den 1 januari 2027 ersätts dagens LVU av en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga. Samtidigt införs en separat lag om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården. Reformen stärker barnrättsperspektivet, utökar rätten till offentligt biträde och inför en ny grund för fortsatt omhändertagande med hänsyn till barnets anknytning till ett familjehem.
För advokater, offentliga biträden, socialtjänst och domstolar innebär reformen att flera centrala bedömningar behöver göras utifrån en ny lagstruktur och delvis nya rättsliga förutsättningar.
Vad har riksdagen beslutat om LVU?
Riksdagen beslutade den 13 augusti 2026 att den nuvarande lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, ska ersättas av två nya lagar:
- lagen om omhändertagande för vård av barn och unga
- lagen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården
Den första lagen reglerar bland annat förutsättningarna för omhändertagande, barnets rättigheter och vårdens genomförande. Den andra samlar reglerna om de särskilda befogenheter som kan användas inom den statliga barn- och ungdomsvården.
Även om reformen ofta benämns ”nya LVU” är det alltså fråga om en ny lagstiftning med nya namn och en förändrad struktur. Lagarna börjar gälla den 1 januari 2027.
Vilka är de viktigaste förändringarna i nya LVU?
Reformen innehåller både strukturella och materiella förändringar. Några av de mest betydelsefulla är följande.
Barnets rättigheter
Den nya lagen ska tydligare utgå från barnet som en självständig rättighetsbärare. Barns och ungas rättigheter samlas i ett eget kapitel, vilket ska göra lagstiftningen mer överskådlig och rättigheterna lättare att identifiera.
Det innebär bland annat ett tydligare fokus på barnets rätt till information, delaktighet och möjlighet att uttrycka sina åsikter. Barnets inställning ska beaktas utifrån ålder och mognad.
Att barnet får en starkare rättslig ställning betyder däremot inte att barnets uttryckta vilja alltid blir avgörande. Socialnämnden och domstolen måste fortfarande göra en samlad bedömning av barnets bästa, skyddsbehovet och övriga omständigheter i det enskilda fallet.
Grunderna för omhändertagande justeras
Förutsättningarna för vilka förhållanden i hemmet och vilka beteenden som kan ligga till grund för ett omhändertagande justeras och kompletteras. Syftet är att reglerna bättre ska svara mot dagens skydds- och vårdbehov.
Förändringarna får bland annat betydelse vid bedömningar av hedersrelaterat våld och förtryck samt barns och ungas koppling till kriminella miljöer. För rättstillämparen blir det viktigt att analysera hur riskerna har konkretiserats, vilket underlag som finns och om den påtagliga risken för skada är tillräckligt utredd.
Rätten till offentligt biträde stärks
Rätten till offentligt biträde förtydligas och utökas. Barn och vårdnadshavare ska bland annat kunna få offentligt biträde i fler situationer som rör umgänge och hemlighållande av barnets vistelseort. För barn som har fyllt 15 år och unga utökas skyddet även i vissa frågor som rör överklagande av frihetsinskränkande åtgärder på särskilda ungdomshem.
För offentliga biträden innebär detta fler situationer där barnets självständiga intressen och rättigheter måste identifieras, förklaras och föras fram.
Hur fungerar den nya anknytningsgrunden?
En av reformens mest uppmärksammade förändringar är att barnets anknytning till familjehemmet kan bli en ny grund för fortsatt omhändertagande.
Bestämmelsen aktualiseras när ett barn är placerat på grund av förhållanden i hemmet och dessa förhållanden därefter har förändrats så varaktigt och genomgripande att den ursprungliga grunden för omhändertagandet inte längre finns kvar.
Om barnet samtidigt riskerar att skadas av att skiljas från familjehemmet och det är till barnets bästa att vården fortsätter, kan anknytningen till familjehemmet ligga till grund för fortsatt omhändertagande.
Bedömningen ska vara individuell. Bland annat behöver följande omständigheter vägas in:
- barnets inställning
- hur länge barnet har varit placerat
- barnets relation till familjehemmet
- relationen till föräldrar, syskon och andra närstående
- barnets behov av kontinuitet och stabilitet
- möjligheterna till återförening
- vilka konsekvenser en flytt kan få för barnet
Enbart det förhållandet att barnet har varit placerat under lång tid är inte tillräckligt. Det krävs en prövning av barnets faktiska anknytning, risken för skada och vad som är bäst för barnet.
Kan ett barn över 15 år motsätta sig fortsatt vård?
Barnets inställning ska särskilt beaktas vid prövningen av om ett omhändertagande ska fortsätta på grund av anknytningen till familjehemmet. Men barnets samtycke är inte ett absolut krav, inte heller efter 15 års ålder.
Det kan därför i undantagsfall fattas beslut om fortsatt omhändertagande trots att ett barn som har fyllt 15 år motsätter sig detta. Enligt förarbetena bör barnets vilja dock inte frångås utan vägande skäl.
Frågan var omdiskuterad under riksdagsbehandlingen. Kritiken handlade bland annat om risken för att barnets egen vilja får för liten betydelse när de ursprungliga bristerna i hemmet har upphört. Riksdagen beslutade emellertid att barnets inställning ska ingå i helhetsbedömningen, utan att ges karaktären av ett veto.
För offentliga biträden och domstolar blir det därför centralt att klarlägga hur barnets vilja har kommit fram, om barnet har fått tillräcklig information och om det finns omständigheter som kan ha påverkat barnets inställning.
Hur förändras reglerna om vårdens upphörande?
Den nya lagstiftningen ska öka stabiliteten för barn som är placerade. Det blir därför möjligt att i vissa fall avvisa en vårdnadshavares begäran om att omhändertagandet ska upphöra.
Regleringen är avsedd att motverka upprepade prövningar tätt inpå ett tidigare beslut när det saknas skäl för en ny bedömning. För barnet kan återkommande processer skapa oro och osäkerhet om placeringens framtid.
Samtidigt måste rätten till prövning och skyddet för familjelivet beaktas. En central fråga blir därför om det har inträffat nya omständigheter som innebär att vårdens fortsatta behov behöver prövas på nytt.
Vad gäller för umgänge och stöd till föräldrar?
Socialnämndens ansvar för umgänge utvidgas till att även omfatta syskon och andra närstående. Utgångspunkten är att barnet ska ges möjlighet till umgänge när det är förenligt med barnets bästa.
Umgänget är i första hand till för barnet. Barnets behov, önskemål och skydd måste därför vara styrande, inte de vuxnas anspråk på kontakt.
Socialnämnden ska också erbjuda vårdnadshavare och föräldrar stöd som kan hjälpa dem att vara delaktiga i vården eller utvecklas i sitt föräldraskap. Det kan exempelvis handla om krisstöd eller hjälp att upprätthålla en fungerande kontakt med barnet.
Återförening är fortfarande en viktig utgångspunkt. Ett omhändertagande ska inte pågå längre än vad som är nödvändigt, men en återförening måste vara förenlig med barnets bästa.
Vad innebär den separata lagen om särskilda befogenheter?
Bestämmelserna om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården flyttas till en egen lag. En stor del av regleringen förs över från dagens LVU, men den nya strukturen ska göra det tydligare vilka regler som gäller vid vården på särskilda ungdomshem.
Proportionalitetsprincipen får en tydligare ställning. Varje tvångs- eller kontrollåtgärd måste stå i rimlig proportion till syftet, och mindre ingripande alternativ ska användas när de är tillräckliga.
Den nya lagen behöver därför läsas tillsammans med reglerna om barnets rättigheter, barnets bästa och rätten till rättslig prövning.
Hur bör yrkesverksamma förbereda sig inför 2027?
Reformen innebär mer än ett byte av lagens namn. Inför ikraftträdandet bör berörda verksamheter bland annat:
- uppdatera beslutsmallar, checklistor och processmaterial
- se över rutinerna för information och samtal med barn
- säkerställa hur barnets inställning dokumenteras
- analysera hur den nya anknytningsgrunden ska hanteras
- uppdatera kunskapen om offentligt biträde och partsställning
- se över bedömningar av proportionalitet och barnets bästa
- identifiera pågående ärenden som berörs av övergången
För jurister blir samspelet mellan den nya regleringen, förvaltningsprocessen, barnkonventionen och skyddet för familjelivet enligt Europakonventionen särskilt viktigt.
Fördjupa kunskapen om nya LVU
BG Institutes kurs Nya LVU, aktuell praxis och svåra avvägningar behandlar den nya regleringen från 2027 och vad förändringarna innebär i praktiken. Kursen riktar sig till advokater och jurister med erfarenhet av LVU-mål och tar bland annat upp anknytning, återförening, proportionalitet, barnets vilja, bevisfrågor och arbetet som offentligt biträde.
FAQ
När börjar nya LVU att gälla?
Den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga och lagen om särskilda befogenheter börjar gälla den 1 januari 2027.
Vad ersätter dagens LVU?
Dagens LVU ersätts av två lagar: en lag om omhändertagande för vård av barn och unga och en lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården.
Vad är den nya anknytningsgrunden?
Anknytningsgrunden innebär att ett omhändertagande i vissa fall kan fortsätta när de ursprungliga bristerna i hemmet har upphört, om barnet riskerar att skadas av en separation från familjehemmet och fortsatt vård är till barnets bästa.
Kan ett barn över 15 år säga nej till fortsatt placering?
Barnets inställning ska väga tungt, men samtycke är inte ett absolut krav. Ett beslut mot barnets vilja ska endast bli aktuellt i undantagsfall och kräver vägande skäl.
Hur stärks barnets rättigheter?
Barns och ungas rättigheter samlas i ett eget kapitel. Rätten till information, delaktighet och offentligt biträde förtydligas och utökas. Barnets inställning ska beaktas utifrån ålder och mognad.
