Dispositiv
En dispositiv rättsregel är inte tvingande och parterna behöver inte följa den om de är överens. Domstolen behöver inte döma i dispositiva mål utan det blir istället en förlikning.
Dispositiv är en juridisk term som innebär att en lagregel kan avtalas bort eller ändras genom avtal mellan parterna. Detta innebär att lagen fungerar som en riktlinje snarare än en tvingande regel, och parterna har frihet att anpassa avtalsvillkoren efter egna behov.
Hur fungerar dispositiva regler?
- Lagen gäller om inget annat avtalats – Om parterna inte uttryckligen reglerar en fråga i sitt avtal, gäller den dispositiva lagregeln.
- Kan avtalas bort – Parterna kan genom skriftligt eller muntligt avtal skapa egna villkor som ersätter lagens bestämmelser.
- Förekommer ofta inom avtalsrätten – Exempelvis i Köplagen och Avtalslagen, där många regler är dispositiva.
Exempel på dispositiva regler:
- Köplagen (1990:931) är dispositiv, vilket innebär att köpare och säljare kan avtala om egna köpvillkor som ersätter lagens regler.
- En arbetsgivare och en anställd kan i vissa fall avtala om andra uppsägningstider än de som anges i lagen om anställningsskydd (LAS), om det inte strider mot kollektivavtal eller tvingande regler.
- Vid hyresavtal kan hyresvärd och hyresgäst avtala om vissa villkor som avviker från Jordabalkens regler, om dessa inte är tvingande.
Varför är dispositiv lagstiftning viktig?
- Ger parterna större flexibilitet och anpassningsmöjligheter.
- Underlättar skräddarsydda avtal som bättre passar specifika affärs- och privatjuridiska behov.
- Bidrar till förutsägbarhet och rättssäkerhet inom avtalsförhandlingar.
Läs mer om BG Institutes utbildningar inom Avtalsrätt här 🔗
