Ny cybersäkerhetslag stärker skyddet för samhällsviktig verksamhet
Den 14 oktober överlämnande regeringen propositionen Ett stärkt skydd för nätverks- och informationssystem – en ny cybersäkerhetslag (prop. 2025/26:28). Lagen ska genomföra EU:s NIS 2-direktiv och föreslås träda i kraft den 15 januari 2026. Syftet är att höja den gemensamma nivån av cybersäkerhet inom både offentlig och privat sektor.
Redan 2022 antog EU det så kallade NIS 2-direktivet som ställer skärpta krav på medlemsstaternas cybersäkerhet. Direktivet omfattar fler sektorer än tidigare och tydliggör ansvar, tillsyn och sanktionsmöjligheter. Med den nya svenska lagen får Sverige ett enhetligt och mer kraftfullt regelverk för att skydda kritisk digital infrastruktur och samhällsviktiga tjänster. Den nya lagen ersätter den nuvarande lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster (den så kallade NIS-lagen).
Omfattning och definitioner
Den nya cybersäkerhetslagen gäller både offentliga och privata verksamhetsutövare inom sektorer som till exempel energi, transport, hälso- och sjukvård, livsmedelsförsörjning, finans, digital infrastruktur och offentlig förvaltning.
Verksamhetsutövarna delas in i två kategorier:
- Väsentliga verksamhetsutövare – bland annat statliga myndigheter, kommuner, regioner och större företag med samhällskritiska funktioner, inklusive tillhandahållare av betrodda digitala tjänster.
- Viktiga verksamhetsutövare – övriga aktörer som omfattas av lagen men inte uppfyller kriterierna för att klassas som väsentliga.
Det finns även undantag för verksamheter som redan regleras av särskilda EU-förordningar, som till exempel DORA-förordningen som gäller för finanssektorn, samt för verksamheter som huvudsakligen bedriver säkerhetskänslig eller brottsbekämpande verksamhet.
Nya krav på cybersäkerhetsarbete
Alla verksamhetsutövare som omfattas av lagen måste:
- Anmäla sin verksamhet till relevant tillsynsmyndighet
- Utse en företrädare i vissa fall, särskilt för gränsöverskridande verksamheter
- Införa tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder för att skydda nätverks- och informationssystem
- Utbilda ledningen i cybersäkerhet
- Rapportera betydande incidenter som påverkar tillgängligheten, integriteten eller konfidentialiteten i systemen
Såväl NIS 2-direktivet som den nya cybersäkerhetslagen betonar att säkerhetsarbetet ska vara systematiskt, riskbaserat och dokumenterat.
Utbildningskrav för ledningen
Den nya lagen inför ett uttryckligt krav på att personer i verksamhetens ledning ska genomgå utbildning om säkerhetsåtgärder. Syftet är att säkerställa att ledningen har tillräcklig kunskap för att kunna identifiera risker, bedöma vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas och följa upp att organisationens skyddsnivå är tillräcklig.
Utbildningskravet gäller ledningen som definieras olika beroende på verksamhetsform:
- Bolag och föreningar: styrelsen, bolagsmännen, VD och deras ersättare.
- Myndigheter: myndighetschef, styrelse eller nämnd.
- Kommuner och regioner: kommunstyrelsen eller regionstyrelsen
Propositionen betonar dock vikten av att hela organisationen har en grundläggande förståelse för cybersäkerhet och att de nya kraven på ledningen i praktiken innebär att de uppmuntras att erbjuda även anställda utbildning som en del i säkerhetsarbetet.
Kontroll och tillsyn
Regeringen kommer att utse sektorsspecifika tillsynsmyndigheter. Dessa myndigheter får långtgående befogenheter att granska verksamhetsutövare, bland annat genom:
- Begäran om tillgång till information och lokaler
- Förelägganden och vitesbeslut
- Möjlighet att genomföra säkerhetsrevisioner och säkerhetsskanningar
- Samarbete med Kronofogdemyndigheten vid behov av handräckning
För väsentliga verksamhetsutövare kan tillsynen ske både löpande och i förväg, medan viktiga verksamhetsutövare främst granskas i efterhand – till exempel efter indikationer på brister.
Ingripanden och sanktionsavgifter
Om en verksamhetsutövare inte följer lagens krav får tillsynsmyndigheten besluta om olika ingripanden som förelägganden med vite, förbud för personer i ledande ställning att utöva ledningsfunktion och sanktionsavgifter.
Sanktionsavgifterna ska vara proportionella men kännbara:
- För väsentliga verksamhetsutövare kan avgiften uppgå till det högsta av 2 procent av den globala årsomsättningen eller 10 miljoner euro.
- För viktiga verksamhetsutövare är taket 1,4 procent av årsomsättningen eller 7 miljoner euro.
- För offentliga verksamhetsutövare är den högsta möjliga avgiften 10 miljoner kronor.
- I samtliga fall är lägsta avgift 5 000 kronor.
Vid allvarliga eller upprepade överträdelser kan även ledningsförbud i upp till tre år meddelas
Undantag och annan lagstiftning
Om det i annan lag redan finns bestämmelser om säkerhetsåtgärder eller incidentrapportering som bedöms likvärdiga med kraven i cybersäkerhetslagen, gäller dessa i stället. Det gäller exempelvis regler inom finansmarknaden, sjöfarten och energiområdet. Lagen gäller inte heller för uppgifter som är säkerhetsskyddsklassificerade enligt säkerhetsskyddslagen.
Vad händer nu?
Propositionen har överlämnats till riksdagen för behandling. Om den antas träder den nya cybersäkerhetslagen i kraft den 15 januari 2026 samtidigt som lagen om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster upphävs. Den gamla lagen gäller dock fortfarande för alla överträdelser som har skett före 15 januari 2026. Syftet är att Sverige ska stå bättre rustat mot cyberhot och att samhällets mest kritiska verksamheter får ett enhetligt, modernt och kraftfullt regelverk för informations- och nätverkssäkerhet.
Vanliga frågor och svar
Syftet är att genomföra EU:s NIS 2-direktiv i svensk rätt och att höja den gemensamma nivån av cybersäkerhet i både offentlig och privat sektor. Lagen ska säkerställa att samhällsviktiga verksamheter vidtar nödvändiga säkerhetsåtgärder för att skydda sina nätverks- och informationssystem mot cyberhot.
Lagen gäller både offentliga och enskilda verksamhetsutövare inom utpekade sektorer, till exempel energi, transport, hälso- och sjukvård, finans, digital infrastruktur, livsmedelsförsörjning och offentlig förvaltning.
Verksamheterna delas in i två kategorier:
Väsentliga verksamhetsutövare (t.ex. myndigheter, regioner och större företag med samhällskritiska funktioner).
Viktiga verksamhetsutövare (andra aktörer som omfattas av lagen men är mindre omfattande).
Undantag gäller för vissa sektorer som redan regleras, till exempel finanssektorn (DORA-förordningen), samt för säkerhetskänslig och brottsbekämpande verksamhet.
Alla som omfattas ska bedriva ett systematiskt och riskbaserat säkerhetsarbete. Det innebär bland annat att de ska:
Vidta tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder för att skydda sina it-system,
Utbilda ledningen i cybersäkerhet,
Anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten,
Utse en företrädare i vissa fall (t.ex. för gränsöverskridande verksamhet),
Rapportera betydande incidenter som påverkar tillgänglighet, integritet eller konfidentialitet.
Regeringen utser särskilda sektorsspecifika tillsynsmyndigheter. De får rätt att:
Begära tillgång till information och lokaler,
Utfärda förelägganden och vitesbeslut,
Genomföra säkerhetsrevisioner och säkerhetsskanningar,
Begära handräckning från Kronofogdemyndigheten.
Tillsynen kan vara proaktiv (löpande) för väsentliga verksamhetsutövare och reaktiv (efter händelser) för viktiga verksamhetsutövare.
Om en verksamhetsutövare bryter mot lagen kan tillsynsmyndigheten besluta om:
Sanktionsavgifter,
Förelägganden med vite,
Ledningsförbud i upp till tre år vid allvarliga fall.
Sanktionsnivåerna är:
För väsentliga verksamhetsutövare: upp till det högsta av 2 % av global årsomsättning eller 10 miljoner euro.
För viktiga verksamhetsutövare: upp till 1,4 % av årsomsättning eller 7 miljoner euro.
För offentliga aktörer: upp till 10 miljoner kronor.
Lägsta möjliga avgift är 5 000 kronor.