Regeringen arbetar just nu med en omfattande översyn av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Flera förslag har presenterats som syftar till att stärka barns rättigheter och öka rättssäkerheten i processen kring tvångsvård av barn och unga. Om reformen genomförs enligt plan kan nya regler börja gälla den 1 januari 2027.
Översynen bygger bland annat på ett utkast till lagrådsremiss som presenterades i december 2025 samt en statlig utredning som publicerades i februari 2026. Tillsammans innehåller de ett antal förändringar som berör både socialtjänstens arbete och domstolarnas handläggning av LVU-mål.
Två nya lagar kan ersätta LVU
En central del av reformen är förslaget att dagens LVU ska ersättas av två nya lagar. Den ena ska reglera omhändertagande och vård av barn och unga, medan den andra ska innehålla bestämmelser om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården.
Många av bestämmelserna i dagens LVU föreslås föras över till de nya lagarna, men strukturen och språket ska moderniseras. Syftet är att göra regelverket mer överskådligt och samtidigt tydligare utgå från barnets rättigheter.
Ökat barnrättsperspektiv i LVU-processen
Den utredning som presenterades i februari 2026 innehåller flera förslag som syftar till att stärka barnets ställning i processen.
Bland annat föreslås att sakkunskap i större utsträckning ska användas i LVU-ärenden. Specialistkompetens, exempelvis från psykologer eller andra experter, ska kunna bidra både i socialnämndens utredningar och i domstolarnas bedömningar.
Utredningen föreslår också tydligare regler kring utredning av missbruk hos vårdnadshavare. Bland annat lyfts behovet av mer tillförlitliga underlag genom skärpta krav på drogtester i vissa situationer.
Ett annat område gäller uppföljningen av barn efter att en placering har avslutats. För att stärka skyddet föreslås att socialtjänsten ska kunna följa upp barnets situation under en längre period än i dag, upp till ett år efter att vården enligt LVU har upphört.
Större fokus på syskons situation
Utredningen lyfter också behovet av att i större utsträckning beakta syskonens situation när ett barn omhändertas.
Ett förslag är att den omedelbara skyddsbedömning som görs vid en orosanmälan inte bara ska omfatta det aktuella barnet utan även barnets syskon. Syftet är att säkerställa att även andra barn i familjen snabbt uppmärksammas om det finns risk för att de far illa.
Förslagen innehåller även åtgärder för att stärka syskons och andra närståendes rättssäkerhet, bland annat genom att de ska kunna överklaga beslut om begränsningar i umgänge.
Mer information och stöd till vårdnadshavare
Utredningen tar också upp behovet av bättre information till vårdnadshavare vars barn omhändertas. I dag kan det vara oklart vad som krävs för att en placering ska kunna upphöra.
Därför föreslås att vårdnadshavare i större utsträckning ska få tydlig information om vilka förändringar som krävs för att barnet ska kunna återvända hem. Syftet är både att stärka rättssäkerheten och att skapa bättre förutsättningar för återförening när det är möjligt.
Bakgrund: Lex Lilla hjärtat
Flera av de nu aktuella förslagen kan också ses i ljuset av den lagändring som brukar kallas lex Lilla hjärtat.
Lagändringen infördes efter det uppmärksammade fallet med treåriga Esmeralda, som i januari 2020 flyttades från sitt familjehem – där hon hade bott sedan hon var sju veckor gammal – tillbaka till sina biologiska föräldrar. Kort därefter hittades hon död.
Händelsen väckte en omfattande debatt om hur lagstiftningen balanserar barnets behov av stabilitet och anknytning mot målet om återförening med biologiska föräldrar.
Lagändringen innebar bland annat att socialnämnden fick en skyldighet att följa upp barnets situation efter att en placering enligt LVU har upphört.
Anknytning kan få större betydelse
I den pågående översynen föreslås nu ytterligare förändringar som knyter an till den diskussion som följde efter Esmeraldas fall.
Enligt förslagen ska barnets anknytning väga tyngre i bedömningen av om en placering ska fortsätta eller upphöra. Det innebär att ett barn i vissa fall ska kunna stanna kvar i familjehemmet om anknytningen dit bedöms vara starkare än till de biologiska föräldrarna.
Syftet är att skapa större stabilitet för barn som levt länge i familjehem och att i större utsträckning ta hänsyn till barnets faktiska livssituation och relationer.
En av de största förändringarna på länge
Om reformen genomförs innebär den en av de mest omfattande förändringarna av tvångsvårdslagstiftningen för barn och unga på många år.
Lagförslagen bereds nu vidare inom Regeringskansliet och väntas efter remissbehandling kunna läggas fram för riksdagen. Om tidsplanen håller kan den nya lagstiftningen träda i kraft den 1 januari 2027.
Fördjupa din kompetens
Kursen Dagens och morgondagens LVU – lagstiftning, praxis och etiska dilemman ger dig aktuell praxis, lagändringar och svåra avvägningar i LVU-mål. Läs mer här.
