Arbetar du med personal kan du behöva hantera svårlösta konflikter eller kroniska samarbetssvårigheter mellan människor. Det är vanligt att tänka att det är bådas fel när två träter – men det är inte alltid så enkelt. Det kan mycket väl vara enbart den ena parten som beter sig socialt oacceptabelt, och att det inte alls är bra att kompromissa i någon högre grad. Om den ene har fel eller beter sig oacceptabelt bör detta beteende hellre stoppas snabbt och ju mer kunskap du har desto bättre åtgärder kan du sätta in. Innan det går för långt.
Bristande självinsikt är vanligt hos människor med personlighetsstörning. Visserligen kan alla ha ett mått av dålig självinsikt, men de som inte vill se sina dåliga sidor får oftare problem än de som har en bra självkännedom.
Vi är utrustade med försvarsmekanismer för att skydda vår ömtåliga självbild och det fodrar en del ångesttolerans att se sina egna fel och brister. För att slippa den ångesten väljer de flesta av oss, på ett mindre medvetet plan, att fortsätta betrakta oss själva genom rosaskimrande glasögon.
Om du tror att det är chefens fel att det går dåligt på jobbet – när problemet egentligen ligger hos dig själv – skapar det problem. Ju allvarligare personlighetsproblematik en människa har, desto mer förvrängd verklighetsuppfattning har hen vanligen och desto sämre förmår hen hantera denna verklighet. Personen blir besvärlig att ha med att göra och det blir desto svårare för denna persona att uppnå ett gott och lyckligt liv i harmoni med sina medmänniskor. Att ha en personlighetsstörning inbegriper med andra ord att ha en mindre adekvat världsbild än människor med bättre fungerande personlighet.
Försvarsmekanismer för att skydda vår självbild
Vårt psyke använder sig av försvarsmekanismer, inre förvrängningsmekanismer som vi inte är medvetna om. Vi har betydligt lättare att märka andras förvrängningar och livslögner. Dessa mekanismer används för att hantera negativa känslor eller upplevelser som kan hota vår självbild eller självkänsla. Vi vill rättfärdiga oss och bespara oss själva konfliktgenererad ångest och vår hjärna gör det genom att hålla konflikterna omedvetna för oss. Ju lägre tolerans för ångest desto starkare försvarsmekanismer behöver vi använda för att hålla de delarna av vårt inre omedvetet för oss.
Försvarsmekanismer kan vara mer eller mindre ”mogna”. Till de omogna räknas grövre och primitivare förvrängningsmekanismer som förnekande, projektion och ”splitting”. Till de mer mogna försvaren hör bortträngning, rationalisering och sublimering.
Så här fungerar försvarsmekanismerna
1. Förnekande: Detta innebär att neka existensen av en obekväm verklighet. En person som förnekar sitt beroende av alkohol kan till exempel hävda att de har full kontroll över sin konsumtion trots bevis på det motsatta.
2. Projektion: Detta innebär att man försöker undvika att hantera en negativ aspekt av sig själv genom att projicera den på någon annan. En person som ofta kritiserar andra kan till exempel projicera sin egen osäkerhet eller självkritik på andra.
3. Splitting: Detta innebär att man uppfattar världen och andra människor i svart och vitt. En person som splittrar kan se människor som antingen ”bra” eller ”dåliga”, utan att erkänna de grå nyanserna.
4. Bortträngning: Detta innebär att man medvetet eller omedvetet förtränger eller glömmer bort obekväma minnen eller upplevelser. Till exempel kan en person som utsatts för övergrepp i barndomen förtränga minnena av händelsen.
5. Rationalisering: Detta innebär att man försöker hitta logiska eller acceptabla förklaringar för obekväma situationer eller beteenden. Till exempel kan en person som fuskar på en tenta försöka rationalisera sitt beteende genom att säga att tentan var orättvis eller att de inte hade tillräckligt med tid att förbereda sig.
6. Sublimering: Detta innebär att man omvandlar negativa känslor eller impulser till positiva och produktiva aktiviteter. Till exempel kan en person som har aggressiva impulser kanalisera sin energi in i en sport eller andra fysiska aktiviteter istället för att handla ut sina impulser på ett destruktivt sätt.
Kopplingar mellan försvarsmekanismer och personlighetsstörningar
Det finns starka kopplingar mellan personlighetsstörning och omedvetna försvarsmekanismer. Ett av de utmärkande dragen för de med allvarlig personlighetsstörning är att de sällan har en aning om att de har en personlighetsproblematik.
Tar inte eget ansvar
En person med en komplicerad eller problematisk personlighet säger sällan själv att hen har svårigheter med sin personlighet. Söker denna person hjälp är det ofta för att hen har hamnat i svårlösta konflikter där personen inte ser sin egen del i problemet utan menar att felet ligger hos den andra. Gemensamt för alla personlighetsstörningar är en ovilja att se och ta sitt personliga ansvar, eller sin del i helheten. Personen kan upplevas lättkränkt, missnöjd, bitter och besviken, klagar på allt och alla och skyller de egna tillkortakommandena på andra. Människor som när det är befogat ställer sig upp och säger ”Ja, det var jag som gjorde det. Jag inser nu att det var ett misstag. Jag tar ansvar för att städa upp efter mig och för att förhindra en upprepning” är sparsamt förekommande i befolkningen och ännu mer sällsynta bland de personlighetsstörda.
Enkelt uttryckt, ju fler människor i din närhet som du tycker att det är fel på desto större är sannolikheten att det egentligen är du själv som har någon form av problem. Är det fel på alla är det högst sannolikt att det är dig det är fel på.
Vill du fördjupa dig i ämnet?
Michael Rangne är överläkare, specialist i psykiatri och utbildad i kognitiv psykoterapi och har tidigare haft fler kurser på BG Institute. Läs mer här:
Vill du läsa de andra delarna i artikelserien om personlighetsstörningar så hittar du de här:
Del 2: Vad är en personlighetsstörning?: Hur känner du igen och skyddar dig mot psykopater och narcissister?
Del 3: Vad är en personlighetsstörning?: Så här hanterar du en konflikt
